.................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
Gästskådespelare
Lotan - Brian Markinson, Hedrezar - Marilyn Norry, Eliam - Alessandro Juliani, Caleb - Rob Court, Nikka - Nikki Smook
Story: Joseph Mallozzi & Paul Mullie, Regissör: Martin Wood, Produktions. NR: 4x09
.................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
Efter flera månaders sökande, har SG-1 funnit ett nytt hem för Enkaranerna: P5S-381. Denna grönskande, vackra och obebodda planet har precis de rätta förutsättningarna för detta folk. En tillräckligt hög ozonkoncentration för att bemöta deras fysiologiska behov. Efter två veckor som man hjälpt den lilla civilisationen att omlokaliseras till denna värld, ansluter sig SG-1 till dem i en högtid av firande. Men festen blir snabbt avbruten, en ung man kommer springande från en av byarna i väster, och rapporterar om en fruktansvärd fara.
Ett enormt utomjordiskt skepp (ungefär 3,2km i diameter) rör sig sakta tvärs över planetens yta, och förintar allting i dess väg med en 3.2 mil lång energigardin. Teamet undersöker situationen, och fastställer att farkosten håller på att terraforma planeten för ett slags liv som ingen av dem träffat på. Terraformaren kommer att göra denna planet ogästvänlig för Enkaranerna, och kommer troligen att att döda dem om dom fortfarande är kvar när den nått fram till byn. Och den är endast en dag borta.
Men dom vägrar att ge sig av. Då det inte finns någon möjlighet
att evakuera dem alla, som är utspridda över ett flertal byar, i tid. Och om dom
skulle bege sig till Jorden, skulle dom endast överleva ett par dagar utan en
annan planet med samma höga ozonskikt att leva på. Den enda planeten förutom
denna dom känner till är den ursprungliga Enkaranska hemvärlden, försvunnen
sedan många år då Enkarans förfäder hade kidnappats av Goa'uld. Som kom i skepp,
då planeten inte har någon egen Stjärnport. När General Hammond vägrar att ge
dem män och material för en militär action mot det enorma skeppet, har SG-1
endast ett val: försöka att tala med dem. Dom placerar ut en sändare, och kort
därefter blir dom förda ombord på det avancerade farkosten.
Där upptäcker dom att skeppet är fyllt med DNA, från en annan ras, och annat liv
som ska leva på planeten. Dom hälsas välkomna av Lotann som är en biomekanisk
livsform som skapats av skeppet i samma form som Enkaranerna, för att bäst kunna
samspela med dem och förklara för dem vilken fara dom befinner sig i. Lotann ser
ut som en Enkaran, men han är fast besluten att inte göra någonting som ligger
utanför hans programmering. Att tjäna de som byggt detta skepp. Skeppet
förklarar han bär det sista hoppet för en nästan utdöd ras.
Gadmeer var ett 10,000 år gammalt, långt framskriden och fredsälskande folk, som blev besegrad av en starkare militärmakt. Hellre än att ta emot ett utplånande, fyllde Gadmeer skeppet med genetiska prover av sin ras, och av växter och djur från deras värld. Skeppets datorer är fyllt med all deras kunskap, konst, musik och Gadmeers filosofi. Farkosten har programmerats till att finna en lämplig planet där Gadmeers civilisation skulle kunna bli pånyttfödd, långt bort från deras fiender. Den valde denna värld, den nya Enkaranska planeten, och började att terraforma den. Nu när processen har startat, kan den inte stoppas. Skeppet har inte tillräckligt med material, för att kunna börja om på nytt på en ny värld.
SG-1 ställs inför utrotandet av Enkaranerna, eller förlusten av en avancerad civilisation. Det är en situation med bara förlorare. Medan Jack är inställd på att rädda Enkaranerna, så vill Daniel att han borde tänka på andra lösningar än att förinta en avancerad civilisation som försöker att komma undan från utrotning. Jack funderar på att anfalla skeppet, och beordrar Major Carter att omvandla Naquadahreaktorn (som skulle ha gett den Enkaranska staden kraft under ett år) till en naquaadahbomb. Han är villrådig när han ger henne ordern, och hon är tveksam till att gå med på det. Men apparaten är riggad för att detonera, och placerad i en strategisk position för att träffa skeppet när det passerar ovanför.
Under tiden har Daniel återvänt till skeppet för att försöka att ge Jack ett annat val. Han övertygar Lotann att följa med honom för se världen som han håller på att förstöra, och att träffa folket han är på väg att döda. Han försöker få Lotann att tänka utanför sin programmering. Lotann går med på att följa med honom, och de två utforskar trädgårdarna på planeten nedanför. Terraformprocessen fortsätter hur som helst, att marschera mot byn. Lotann ser Daniels försökt med att framkalla sympati hos honom för Enkaranerna. Han vill inte se dem förintade, men han är inte programmerad till att överväga alternativa lösningar till deras problem. Han återvänder till skeppet och Daniel gör sällskap med honom, och terraformningen fortskrider.
Jack är tveksam till att starta reaktorns feedback-loop, nu när Daniel är tillbaka ombord på skeppet, men han tar det svåra beslutet att aktivera den. Apparaten har endast ett par minuter kvar innan den exploderar.
Daniel fortsätter att bearbeta Lotan. Hur, frågar han, kan den fredsälskande Gadmeer civilisationen bli pånyttfödd genom en gärning som innebär massmord? Lotanns sanna funktion, argumenterar Jackson, är inte endast att tjäna livet ombord på skeppet, utan att tjäna redbarheten av detta liv. Lotan blir övertygad, och stoppar skeppet en bit ifrån byn. Naquaadahbomben upptäcks, och Lotan transporterar upp den till skeppet. Daniel talar om för honom att han inte har någon aning om hur han ska oskadliggöra den.
Med endast sekunder kvar, skickar dom iväg bomben upp i rymden. Skeppet undkommer den enorma explosionen. Det blir alldeles tyst när de två grupperna undrar vad dom ska göra nu. Daniel frågar Lotan, angående skeppets undersökning av alla dessa planeter, om skeppet kan ha upptäckt någon värld som skulle ha kunnat passa Enkaranerna. För Gadmeer, måste 2,634 specifika parameter bli rätt. Och det fanns en värld som blev ratades på grund av endast tre: dess medeltemperatur var för varm, den var för stor, och att det redan fanns intelligent liv där - Enkaranska livsformer.
Daniel och Lotan återvänder ner till planeten för att ge Enkaranerna ett erbjudande. Dom överger denna värld till Gadmeer, och i utbyte kommer Lotan att ta dem till den Enkaranska hemvärlden. Världen för deras förfäder, Enkaranerna blir utom sig av glädje, och accepterar erbjudandet.
Efter det kommer skeppet att återvända för att avsluta processen. Men Lotann kommer inte att bli absorberad in i skeppets system. Han har gått med på att stanna med Enkaranerna, då han själv faktiskt är en Enkaran ...
.................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
