.................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
Gästskådespelare
Väktaren - Dwight Schultz, Överste John Michaels - Michael Rogers, Claire Jackson - Lisa Bunting, Melburn Jackson - Robert Duncan, Kapten Kawalsky - Jay Acovone
Story: Jonathan Glassner & Brad Wright, Manus: Jonathan Glassner, Regissör: Martin Wood, Produktions. NR: 2x04
.................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
General Hammond och SG-1 tittar på en sondvideo från planeten P7J989. Atmosfären är idealisk, och en avancerad konstruktion kan ses på avstånd. Det verkar som om det inte är Goa’uld, enligt Teal'cs åsikt, och Sam Carter undrar om inte de varelser som byggt den skulle kunna bli allierade och lära oss deras teknologi. Ett utforskningsuppdrag är på väg.
SG-1 kommer ut ur porten och finner en paradisisk värld fylld med fåglar och blommor - "för många blommor" säger Daniel när han nyser! Jack kommenterar misstänksamt, "Där det finns en trädgård, finns det ormar!" Med dragna vapen, går dom vaksamt in en "hemlig trädgård" av något slag, genom en trädstamstunnel in i den kupolformiga byggnaden. Dörrarna stängs bakom dem. Carter kommenterar, "jag gillar vad dom gjort med stället!" Framför dem ligger en stor kupolformig inhägnad, fylld med mer grönska och stora, uppresta maskinenheter, varje enhet innehållande en svartklädd humanoid form. Teamet undersöker dessa tentakel liknande slangar försiktigt, som håller varelserna på plats. Daniel lyfter slöjan på en av figurerna; "Dom är människor." Teal’c ropar "Dom andas." O'Neill frågar de andra vad dessa kammare kan vara och Sam svarar "Medicinska apparater? Skendöda?" Medan teamet fortsätter att undersöka, dras dom mot fyra lediga kammare, dom rör vid dem varsamt. Carter är överväldigad; "Detta är långt före vår teknologi!" Utan någon förvarning, sträcker sig tentaklerna mot SG-1 och fångar dem. Dom försöker att slå sig fria, utan lycka. Dom dras in i varsin kammare, och när tentaklerna innesluter dem, fästs två sondliknande slangar vid deras tinning medan dom blir medvetslösa.
Med en vit blixt, ändras scenen snabbt om till utanför ett lantställe. Teal’c och Jack är klädda i armékläder och dom är beväpnade. Dom ser sig förvirrat omkring. Dom enas om att det verkar vara någonstans på Jorden, men dom kan inte räkna ut vad det är som hänt. En lastbil närmar sig, så O'Neill och Teal’c höjer sina vapen. Två män i samma uniformer kliver ur. Skeptiskt frågar O'Neill, "Kawalsky? John?" Till vilket John svarar "Det skall vara Överste - sänkt ditt vapen Jack." Dom frågar varför Jack verkar vara så skrämd - han svarar "På grund av att ni bägge egentligen skall vara döda!" Dom skrattar; och tror att det är ett underligt skämt, medan dom förbereder sig för något slags uppdrag.
Jack berättar för Teal’c "jag var på detta uppdrag 1982. Det var tänkt att vi skulle plocka upp en Rysk agent från huset där borta - det gick åt pipan." Jack meddelar att han inte är redo att rycka fram för "Detta är inte verkligt - det kan det inte vara! Antingen så drömmer jag eller har hallucinationer!" Överst John slår Jack på hakan och han reagerar av smärtan. "Är detta tillräckligt verkligt för dig Jack?" frågar han. I frustration skriker Jack, "Ser han ut att vara en medlem i denna styrka?" när han sliter av Teal'cs hatt. Till hans överraskning finns det inte något märke från Apophis, på hans panna och han har ett tjockt krulligt hår! Överste John påminner Jack att "Thomas" har varit med i gruppen längre än han har! "Vad i helvete är det som pågår?" frågar Jack. Sedan undrar han om han har färdats bakåt i tiden. Teal’c föreslår att någon kanske gett honom en möjlighet att ändra sin historia - och att rätta till någonting som inte gått bra.
Dom rycker fram på sitt uppdrag. Jack pekar ut en krypskytt som finns på taket - som uppenbarligen missades 1982 - han skjuts av en i teamet. Jack fortsätter framåt lite självsäkrare. Dom ålar bakom en mur och skjuter iväg gasbehållare in i huset. Dom sätter på sig gasmasker, för att sedan storma byggnaden men stoppas plötsligt av skottlossning från folk som legat i bakhåll bakom en häck. Översten dör i Jacks armar och ber Jack att ta hand om hans fru. Jack ropar till de andra att dra sig tillbaka, Teal’c och Jack finner sig själva tillbaka på samma plats som dom först kom till. Åter igen, kör en lastbil fram och två män kliver ur. Översten talar om för Jack att sänka sitt vapen! Jack tittar mot bondgården nu totalt förvirrad där alla precis nyss "dött"!
Daniel och Sam kan ses klädda i något utsirade kläder, tydligen på besök i något slags museum. Daniel frågar, "Vad var det som hände nyss? Den här platsen verkar välbekant. . .Det här är New Yorks Konstmuseum!" När dom ser sig omkring, hör dom en röst på avstånd "OK, försiktigt med den där täckstenen!" "Ja, Dr. Jackson," svarar en annan röst. Daniel hör detta, och han kan endast ge ifrån sig ett "Nej!" Nu kan man se en man och en kvinna som dirigerar placeringen av ett stort stenblock ovanpå fyra runda stenpelare. Dom befinner sig under blocket, som kränger osäkert från en stor kedja. Daniel stannar och stirrar - gapande, tvivlande. Sam frågar honom vad det är som pågår och han uppger "Detta kan inte vara verkligt!" Sam inser att Daniel måste veta vad som händer och frågar "Vilka är dessa människor?" Smärtsamt säger Daniel "Dom är mina föräldrar!" Blocket fortsätter att pendla medan Daniels föräldrar muntligt dirigerar dess placering. Daniel ropar den här gången "NEJ!! Mamma! Gå därifrån Pappa!" Kedjan går av, och skickar den stora stenen nedåt mot de ostabila pelarna. Daniels föräldrar skriker och krossas i stenraset.
Tillbaka till O'Neill, som åter går igenom sitt misslyckade uppdrag. "Det här är alldeles för äkta" viskar han till Teal’c, "Varför måste jag gå igenom detta igen?" Teal’c föreslår att han måste försöka att reparera sin historia. O'Neill utbrister "Jag har det! Det är historia, den kan inte ändras!" Teal’c känner att om dom stannar kvar där och inte gör någonting, kommer naturligtvis inte ändra någonting, så dom fortsätter. Som tidigare, skjuter man krypskytten och gasbomberna exploderar, men den här gången föreslår O'Neill att man kollar häckarna. O'Neill och Teal’c blir nu varse av skugglika, beslöjade figurer som tittar på runt omkring dem. Den här gången, kommer fiendeskyttarna fram bakom en annan vägg och översten dör åter i armarna på Jack. O'Neill måste åter beordra de andra att dra sig tillbaka. Dom springer tillbaka till startpunkten precis i tid för lastbilens ankomst! Jack ropar "Vad i helvete är det som händer här?" Jack grabbar tag i Översten och frågar honom vem han är och gör en rörelse mot observatörerna och frågar "Vilka är dessa människor?" Översten kan inte se någon annan och tror att Jack har brutit samman.
En mystisk skrudklädd figur bärande på en ovanlig huvudbonad dyker upp, och talar om för Jack att sluta bråka och fortsätta med uppdraget. Jack kräver att få veta vem han är och han svarar "Jag är Väktaren av allt som är, var och allt som kan tänkas ske." Väktaren vill att Jack fortsätter för det är vad han alltid velat. Väktaren vet att Jack längtat efter att kunna göra uppdraget igen för att kunna göra det rätt. Översten säger att dom skall utföra uppdraget och Jack svarar "Vi ses!" Jack säger frustrerat till Väktaren "Hur kan jag förändra resultatet om du fortsätter med att ändra reglerna?" Han säger åt Teal’c att sätta sig ner och meddelar att dom inte kommer att spela hans spel. Jack och Teal’c börjar att undra om det är det rätta att inte spela med, när skottlossning hörs från huset!
Daniel är fortfarande ganska upprörd, Sam försöker att trösta honom och samtidigt försöka att ta reda på vad det är som händer. Hon resonerar att det som dom är en del av inte är verkligt. Åter kan dom höra, "Var försiktiga med den där täckstenen!" Igen närmar sig Daniel sina föräldrar när Sam ser observatörerna för första gången. Daniel försöker att övertyga sina föräldrar att komma ut. Dom ser och känner igen honom, och kallar honom för "Danny." Han försöker att tala om för dem att han gjort sig illa, men dom är inte övertygade, och säger åt honom att dom kommer ut om ett ögonblick. Som tidigare, kollapsar stenen och pelarna och krossar Daniels föräldrar. Daniel stapplar bort, uppträder som om han är sjuk. Sam försöker att tala om för honom att det är en virtuell omskapande till vilket Daniel svarar med "Underbart!Den tar en av de mest smärtsamma händelserna i mitt liv, och spelar den om och om igen!" Sam utfäster att det kanske är meningen! Daniel har fått chansen att se, om han eventuellt kan ändra det som hände!
Väktaren närmar som glatt och förmanar "Är det inte underbart!? Du har chansen att återuppleva denna betydelsefulla händelse!" "Vem är du?" frågar Daniel. "Jag är Väktaren av allt som är, var och allt som kan tänkas ske i denna plats," svarar Väktaren, "Gå och förändra allt!" "Hur?" frågar Daniel. "Det skulle inte bli roligt om jag berättade det," retas Väktaren. "ROLIGT?" frågar Daniel rejält upprörd, "är det det vad du kallar det här?" Väktaren uppmanar mystiskt "Spelet skulle inte bli kul om det inte fanns någon risk under resans gång!"
För tredje gången, kan man se Daniels föräldrar jobba med att få stenen på plats. Daniel tittar mot observatörerna och rör sig mot sina föräldrar för att försöka sig på en mer direkt taktik. Men han dras bort av en arbetare, och åter krossas dom under stenarna. Daniel rusar mot Väktaren, och tar tag i hans krage och kräver att han stoppar spelet - NU. Väktaren säger att han inte kommer att göra det, och insisterar på att Daniel måste finna lösningen själv. Daniel, som knappt är i stånd att kontrollera sig själv skriker "Mina val är oändliga och mina lösningar är noll. Stoppa det! Jag kommer inte att spela mer!" "Men du måste!" befaller Väktaren, "Du måste!" Men Daniel vänder sig bort, och han kan åter höra sina föräldrar. "Du måste försöka!" vädjar Väktaren. "Nej." är Daniels enda svar. "Skulle du låta att dina egna uthärda denna fruktansvärda död?" tillrättavisar Väktaren. Daniel svarar bestämt "Jag kommer inte att spela ditt spel." Blocket faller, och Daniel reagerar utan att vända sig om.
Väktaren tillskriver dem att vara en envis ras, och använder en kontrollpanel på sin handled, han tar dit O'Neill och Teal’c med hjälp av transportringar. Väktaren kan inte förstå varför SG-1 inte vill ta del av utmaningarna. Jack vill veta varför han inte vill låta dem gå. Han talar om för dem att han kan ta dem överallt dom önskar att bege sig - förutom till friheten. Han förklarar att dom hålls kvar i apparater som ger dem näring och pumpar erfarenheter in och ut ur deras hjärnor. Deras hjärnor avslöjas det, är mycket värdefulla för "invånarna" på planeten. Teamet inser att dom är fängslade, med sina hjärnor uppkopplade till ett slags nätverk. Daniel jämför deras hjärnor med ny mjukvara för planetens invånare. Efter att ha varit uppkopplade i över tusen år, är detta folk hungrigt efter nya idéer och erfarenheter. Väktaren antyder att han endast kunde använda hjärnorna och minnena från Jackson och O'Neill då Teal’c och Carters sinnen skyddades från avlägsnande - men deras hjärnor kunde ta emot inmatning.
Med lite finkänslighet frågar Daniel varför invånarna inte går ut på utsidan och lever. Och erfar saker själva. Väktaren talar om för dem att planeten förstördes av en kemisk katastrof för 1 022 år sedan, och att den inte längre är lämplig för liv. Jack försöker att tala om för observatörerna att planeten har väckts till nytt liv av sig självt, medan Väktaren vidhåller att detta inte är sant. Jack frågar varför Väktaren inte vill att invånarna skall veta, och börjar att berätta för invånarna att Väktaren ljuger. Plötsligt avlägsnar Väktaren invånarna med transportringarna. Jackson påminner honom att han inte kan hålla isär dem för länge, speciellt om dom är den nya mjukvaran, och dom kommer att berätta allt som dom känner till om planeten. Väktaren viftar bort dem med avsky och säger att dom inte varit välkomna i alla fall.
Dom släpps fria! När dom kliver ur sina kammare, träffas SG-1 av en känsla att det gått alltför lätt. Dom återvänder hem, och undersöks av läkaren som meddelar att det inte är något fel på dem. Under avrapporteringen vill Daniel återvända för att befria folket, som hålls fängslade under falska förevändningar i dessa kapslar. General Hammond och Jack har inte samma åsikt, men underligt nog så vill Hammond att dom skall skaffa fram mer information! Teal’c säger att det betyder att dom skall behöva återvända. "Exakt!" svarar Generalen. "Gå tillbaka?! -- Är du vrickad?" svarar Jack respektfullt. Generalen vill tydligen ha denna planets teknologi, medan SG-1 är oroliga för att återvända på grund av faran att åter bli fast.
Efter en del diskuterande, tittar Jack och Daniel hastigt på varandra som om dom förstår vad det är som verkligen händer. Jack hoppar upp "Så är det! Du är självklart inte den riktige General Hammond! Ett nytt spel!" Han börjar att peta runt Generalens öra och slå honom i huvudet, och kallar honom för Väktaren. Generalen arresterar dem och placerar dom i en isoleringscell för hans insubordination. Kawalsky dyker upp som en av deras vakter medan dom diskuterar att dom måste vara kvar på P7J989 i den virtuella världen. Kawalsky frågar vad det är för fel med en virtuell värld, när allt kommer omkring har dom inte saknat honom! Han lockar dem också med prat om att aldrig bli gammal. Jack talar om för honom att han inte är riktig och tack vare det, behöver han inte bry sig om detta - när han slår Kawalsky och en fight startar.
SG-1 flyr och möter invånarna, som är nyfikna på världen utanför. Dom får veta att allting blomstrar och att gifterna är borta, men om dom inte tror på att Väktaren ljuger, så borde dom gå ut för att se själva. SG-1 börjar att jaga Generalen, som ändras tillbaka till Väktaren, och när dom vänder nedför en korridor upptäcker dom att dom befinner sig i den kupolformiga trädgården. Dom kan i själva verket se sig själva i apparaterna, och sedan blir dom fria!
Dom följer efter Väktaren till utsidan och ber honom att befria
invånarna. Han talar om för dem att dessa portar finns överallt, och den som
vill kan gå ut när som helst. "Ni har visat dem hur dom skall gå ut och att
utsidan är bra," Väktaren stönar "Ni har förstört allt, skadan är gjord. Dom
kommer att ödelägga världen igen!" Tacksamma invånare börjar att komma ut och
dom tackar SG-1 för deras frihet. Jack erbjuder att skicka hjälp till dem för
att komma igång. Väktaren blir mycket arg när dom plockar blommorna i
trädgården. Daniel och Jack börjar att undra om det verkligen är äkta den här
gången, men när dom tittar på Väktaren som blir mer och mer ursinnig "Först
kommer dom att förstöra trädgården, sedan hela världen!" Jackson och O'Neill
säger unisont "Det är verkligt!" sedan vänder dom säg om och beger sig hemåt ...
