.................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
Gästskådespelare
Malcolm Tunney - Dave Foley, Terrence Kramer - Marshall Bell, Sig Själv - Bill Nye, Sig Själv - Neil deGrasse Tyson, Sergeant Walter Harriman - Gary Jones, Receptionisten - Michael Coleman, Assistenten - Naomi Dayneswood, Forskare - Shirley Ng.
Story: Martin Gero, Regissör: Martin Gero, Produktions. NR: 5x16
Överstelöjtnant Sheppard och Ronon Dex står vid buffén, där dom
diskuterar sin kommande semester.
Dom är på väg till en orörd strand, för två veckor med surfing och sol.
Samtidigt sitter Dr. Rodney
McKay tillsammans med Dr Jennifer Keller, och pratar om deras semester på
Jorden. McKay har
bjudits in till en formell vetenskaplig presentation av en gammal "vän" och
rival, och Keller ser till att han tar med henne som hans träff. Men trots hans
banbrytande arbete vid
Stjärnportprogrammet och Atlantis, har han inte publicerat någonting som han
kollegor kan läsa, på
över tio år.
Ombord på ett privat jetflygplan som skickats av projektledaren
Malcolm Tunney, klagar McKay på
den utmärkta champagnen och dom goda jordgubbarna. Klädd i en cocktailklänning,
är den
vackra Keller fast besluten att njuta av ögonblicket. Så hon ber McKay att gå
ner i varv, och ha kul.
Vid sin anläggning i öknen konfronterar den rike
industrimagnaten Terrence Kramer, som stått för
pengarna till Tunneys hemliga forskning, honom angående staben rädsla rörande
konsekvenserna av
att starta experimentet för morgondagens publik. Tunney avfärdar oron, och
påminner Kramer att
samma sak sades när CERN supercollider, slogs på.
Medan Tunney förbereder sig för sin stora dag, anländer McKay
och Keller för cocktail och buffén. Där träffar dom två av McKays mer kända före
detta kollegor: Dr. Bill Nye ("Science Guy") och Dr.
Neil deGrasse Tyson (värd för Nova ScienceNow). Som undrar om Keller är McKays
syster, paret
talar om för Keller hur McKay alltid påstod, att han arbetat med alla goda
teorier som publiserats.
Men Keller leder in McKay till föreläsningssalen, innan han kan svara.
Presentationen börjar med en seg film om konsekvenserna
okontrollerad global uppvärmning. Sen
kommer Malcolm Tunney upp på scenen, och börjar med att avslöja att han har en
säker metod att
kyla ner planeten. Genom att dra värmen från miljön, sen kommer en stor "heat
sink" att "funnel"
den in i ett annat universum via en rum-tidmateriabrygga. För att demonstrera
detta, kommer
han att slå på den och sänka temperaturen i anläggningen 10 grader.
McKay är chockad, och ställer sig upp och talar om för den
samlade publiken, att han och hans
syster uppfunnit denna apparat ("McKay and Mrs.
Miller"). Sen säger han till Malcolm att det inte är
någon bra idé att slå på maskinen, på grund av att materiabryggor är mycket
instabila. Men ingen
vill lyssna på honom, då dom tror att Rodney fortfarande agerar som sitt gamla
uppmärksamhetssökande jag. Tunney slår på apparaten och när temperaturen börjar
att sjunka,
går publiken till lobbyn för att dricka lite varm choklad.
Orolig och säker på att hans arbete stulits, letar McKay och
Keller efter Tunneys kontor. Där försöker
Rodney ta sig in i kollegans dator, men när dom hör att någon är på väg blir han
tvungen att avbryta
försöket och återvända till lobbyn.
Temperaturen når snart målet, men Tunney informeras att
apparaten inte stängs av. Kramer vill att
dom bryter strömmen till den, men olyckligtvis genererar den sin egen kraft.
Inneslutningsfältet runt
byggnaden, kan inte sänkas och låta besökarna ta sig ut, förrän materiabryggan
kollapsat, annars
kommer hela planeten att försättas i fara. Temperaturdroppet kommer att
fortsätta att dra värme från byggnaden och människorna där, så dom slår på
värmen i ett försök att vinna tid.
Samtidigt tror Tunney att någon medvetet saboterat hans projekt,
och får se Dr McKay på en
övervakningsfilm sitta vid hans dator. Han för sen in Rodney och Jennifer i ett
privatrum, där han
anklagar honom för att ha gjort något med systemet. Men istället för att få reda
på att det är McKay,
som är ansvarig för krisen, får han veta att den baserats på sin gamla väns
forskning trots allt.
McKay har räknat ut att Tunney fått tag på en avhandling han skrivit angående
materiabryggor
genom sina militärkontakter, och justerat forskningen till sina egna behov. Och
ändra det
tillräckligt för att göra att han själv kunde känna sig bättre, men han hade
även ignorerat
författarens varning att materiabryggor är osäkra, på grund av att dom själva
skapar främmande
partiklar.
Tunney hade trott att värmeöverföringen skulle undvika detta
problem, men han hade även ignorerat
det faktum att bryggorna är till sin natur instabila. Tunneys uttryck av skuld
bekräftar att han stulit
McKays forskning. Nu är det kanske endast Rodney, som kan stänga av
rum-tidsbryggan.
Dr McKay föreslår att dom har sönder bryggan, när energiväxlingarna nått
maximum. Under tiden som dom
arbetar med problemet, dyker ett nytt upp ute bland dom övriga gästerna i
lobbyn. En blå blixt flyger
snabbt genom rummet, och fryser en av dom besökande vetenskapsmännen.
"Frysblixten" är ett
resultat av bryggans plötsliga krav på kraft. McKay säger att dom borde kontakta
Stjärnportskommandot, men Mr. Kramer som är orolig att incidenten kommer att
kosta honom
ytterligare militära kontrakt, vägrar.
Förfärad av deras brist på samarbetsvilja, insisterar Keller på
att dom skaffar hjälp från den
samlade gruppen genier. Dom fastställer att sänka inneslutningsfältet, kommer
att släppa ut den
kalla luften. Men detta kommer även att skapa en megastorm utanför byggnaden,
och dra värme från
resten av planeten. Att helt enkelt slå sönder utrustningen, kommer att orsaka
en reva i rum-tiden.
Med temperaturen som nu gått ner till 36 grader och med innehållningsfältets
sändare som blir allt
svagare, övertalar Jennifer, Kramer att låta henne ringa militären.
När värmesystemet går sönder försöker Keller att få en
landlinje, men rummet är förseglat av is. Med det
allt svagare fältet, försöker hon använda en mobiltelefon, men uppkopplingen
till Sergeant Walter
Harriman vid SPK slås av. När starka vindar förenar sig till stora tornados,
inser McKay hur dom kan
slå av materiabryggan: Dom måste skapa en till. Systemet kommer inte att kunna
ge kraft till bägge
samtidigt, och bägge kommer att kollapsa.
Keller är fast i en korridor, och blir översköljd med vatten när
en frysblixt slår sönder ett vattenrör.
Säkerhetspersonalen har ingen möjlighet att nå henne, vilket tvingar Rodney att
lämna Tunney för
att skapa den andra bryggan själv. Men när han kommer fram till henne, har
Jennifer blivit
medvetslös på grund av kylchock. Han lyckas väcka henne, och hon säger till
honom att
hon älskar honom.
Samtidigt som tornados byggs upp runt anläggningen, aktiverar
Tunney den andra bryggan. Den
drar all kraft och gör att bägge bryggorna kollapsar, precis som McKay
förutspått. Sen talar Tunney
om för alla att McKay är den som räddade dem alla.
Klagande angående detta under flygturen tillbaka till SPK,
funderar McKay snabbt om han inte
borde gå in i den privata sektorn istället. Men Dr Keller har ett mer romantiskt
sätt att spendera
deras sista timmer ensamma, nu när hennes känslor för McKay kommit ut …
.................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
