.................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
Gästskådespelare
Dr. Katie Brown - Brenda James, Dr. Radek Zelenka - David Nykl, Forskaren - Zac Selwyn, Major Lorne - Kavan Smith
Story: Alan McCullough, Regissör: Martin Wood, Produktions. NR: 4x06
Dr Rodney McKay upptäcker att han befinner sig i sitt labb, fastbunden vid en bänk. Han har ingen aning om var han är, eller något minne om vem han är. Framför honom ligger en dator där han själv fäst ett meddelande, att slå på den, och när han efter viss tveksamhet slår på den, startar ett videomeddelande som han själv spelat in tidigare.
McKay på skärmen beordrar honom att leta efter Teyla, och varnar honom om att hundra människor kommer att dö om han misslyckas. I meddelandet har han även placerat ett foto av henne, vilket är bra eftersom han inte kan komma ihåg vem hon är.
Han har knappt startat innan han stöter på Dr Zelenka, som varnar honom angående soldater som jagar folk. Kort därefter möter han han Major Lorne och ett team Marinsoldater, och när McKey försöker fly från dem skjuter dom ner honom med ett bedövningsvapen. Sen för dom honom till mässen, där dom spärrat in nästan hela Atlantisexpeditionens personal.
Ingen där inne kommer ihåg någonting, och Teyla är inte där. Så McKay börjar samarbeta med Överste Samantha Carter för att fly därifrån, när dom tagit sig ut går dom ihop med Dr Radek Zelenka för att leta efter Teyla. Under sitt sökande följer dom efter Major Lorne och hans män, i förhoppningen att finna svar.
Det visar sig att ett undersökningsteam råkat infektera stadens befolkning, med en sjukdom som gör att den sjuke tappar minnet och som är dödlig. Tidigare när sjukavdelningen började att bli överfull, bad Carter och Sheppard alla att samlas i mässen för vård. Dom gav även Major Lorne, att samla in alla som inte visste var den låg.
När Teyla och Ronon inser att dom inte smittats upptäckte Dr. Keller, som själv redan börjat visa dom första symptomen, att det är en muterad version av Kirsanfeber, en känd barnsjukdom i Pegasusgalaxen. Teyla och Ronon är immuna eftersom dom haft den, när dom var barn. Vad som är ännu bättre, dom visste att växtsaften från den vanliga växten Enchuri kan bota sjukdomen.
Ronon och Sheppard flyger en Pölhoppare till fastlandet, för att plocka växten. Samtidigt skulle Teyla hjälpa den alltmer glömske McKay modifiera stadens ventilationssystem, för att kunna distribuera botemedlet. Precis då glömmer Lornes män allting, förutom deras order att fånga in alla, och dom lyckas ta fast henne. Det är då som som McKay spelade in sitt meddelande till sig själv, eftersom han vet att utan hennes hjälp, så kommer han snart glömma bort sitt jobb.
Major Lorne har begett sig till stadens fängelseceller, där han håller Teyla fängslad. Hon försöker övertala honom att hon är den ende som kan hjälpa dem, men han har fått för sig att det är hon som gjort dem sjuka. McKay, Carter och Zelenka som följt efter honom, skjuter honom med ett bedövningsvapen och släpper ut henne ur cellen. Sen hjälper Teyla, McKay att avsluta modifieringen av ventilationssystemet. Men tills Ronon och Sheppard kommer tillbaka, är det inte mycket hon kan göra.
Samtidigt återvänder Ronon från sitt insamlande av Enchurin, och upptäcker att Sheppard riktar en pistol mot honom. Sheppard har helt tappat minnet, och tror att Ronon gjort något med honom. Nu är Ronon tvungen att vinna tillbaka hans förtroende, och och övertala honom att flyga tillbaka till staden med botemedlet. Om han inte lyckas med detta, så kommer McKays inspelade förutsägelse om hundratals döda att bli sann …
.................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
