.................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
Gästskådespelare
Dr Radek Zelenka - David Nykl, Griffin - William MacDonald,
Donaldson - Peter Abrams, Dr. Bryce - Nimet Kanji
Specialgäst: Amanda Tapping som Överste Samantha Carter
Story: Martin Gero, Regissör: Martin Wood, Produktions. NR: 2x14
Dr. Rodney McKay är ute på en testflygning med en reparerad Pölhoppare tillsamman med Griffin, en av piloterna från Daedalus. Dom är på väg tillbaka från fastlandet mot Atlantis, plötsligt skadas en av farkostens tröghetsdämpare i en explosion, och en av dom två framdrivningskapslarna slås av. Dom har alldeles för lite tid för att kompensera det i tid, och störtar i havet. Skeppet är skadat och dom två männen slås medvetslösa, innan skeppet sjunker i djupet.
I stadens kontrolltorn, övervakar Dr. Radek Zelenka flygningen. Under en hel timme kan han inte kontakta Hopparen. McKay and Griffin vaknar upp med huvudskador, svarar till sist på radion. Dom har sjunkit 370 meter under havsytan, och sjunker fortfarande.
Farkostens framruta rämnar, och deras enda hopp är att försegla den bakre delen efter sig. Griffin offrar sig själv genom att rusa fram till kontrollerna samtidigt som han ropar , "Lycka till, Rodney." Sen stänger han skiljeväggens dörr, precis när vattnet börjar strömma in. McKay blir förstummad av mannens hjältemod, och vettskrämd över att han är fast i en sjunkande Hoppare, ensam.
Desperat att rädda sig själv och desorienterad på grund av sin huvudskada, börjar McKay att prata med sig själv för att försök fokusera. Han kopplar in sin portföljdator i skeppets dator, och upptäcker att sändaren inte fungerar vid detta djup. Utan någon signal kommer Atlantis inte att veta var dom ska leta efter honom, i ett så stort hav. Och han upptäcker även att det förekommer en betydande krafttömning från skeppets tröghetsdämpare. Han kan inte stänga av dem, och han vet nu att han endas har tre timmer kvar av farkostens livsuppehållande system.
Vad som är värre är att när skeppet sjunker allt djupare, hotar det ökande trycket att krossa det. Plus problemet med kylan i avdelningen som sjunker nästan lika snabbt som skeppet självt, och McKay har ytterligare kraftbehov. Han försöker stänga ner så många system som är möjligt, vilket nästan dödar honom på grund av ett ökande av koloxid. Vimmelkantig inser han sitt misstag, och lyckas med att tömma skeppet på koloxid.
Genom att följa flygvägen och havsströmmarna, minskar Zelenkas team sökområdet. Dom Gamlas databas i Atlantis datorer visar en topografisk karta över havsbottnen, och hur djupt den skadade hopparen kan sjunka. Zelenka vet att den finns någonstans mellan 600 och 1,800 meter under havsytan. Och han tror att ingenting kan nå det.
Men Överstelöjtnant John Sheppard talar om för Dr. Weir att det finns ett sätt. Nu när dom vet att en Hoppare kan användas som ubåt till ett djup av drygt 300meter, han kan flyga ner den dit. Sheppard tror att om Atlantis sköld kan användas, då borde en Hoppare kunna göras så att den kan hålla tillbaka vattnet, och det ökande trycket där nere.
Genom att använda en kabel som nästan är 350 meter lång som ett djuphavsforskare tagit hit, och en magnetdragg som använts för att sänka ner F-302r till Hopparhangaren tror Sheppard att han ska kunna ta en annan hoppare tillräckligt djupt för att grabba tag i McKays skepp och dra det närmare ytan. Där kan dykare skära ut besättningen.
Dr. Weir godkänner hans plan, och Dr. Zelenka får order att följa med Sheppard som motvillig går med på detta. Radek känner sig inte speciellt bekväm i Pölhopparen ens under idealiska förhållanden, faktum ät att det varit hans motvilja att göra testflygningen som tvingade Rodney att ta hans plats, vilket placerat honom i denna livshotande situation.
Under tiden börjar McKay känna av sin hjärnskakning, han hallucinerar fram en medhjälpare i form av Överstelöjtnant Samantha Carter. Hon dyker upp i rosa kläder, och börjar omedelbart gräla med honom.
McKay vet att hon är en hallucination, samtidigt som hon retar honom för att avleda honom från att försöka rädda sig själv genom att göra så att hopparen kan simma. Sam eller snarare den del av hans medvetande som hon representerar, tvivlar på hans nya plan. Hon tror att det är bäst att hans bästa val är att inte göra någonting, och spara på kraft och dom livsuppehållande systemen och ge hans team en chans att hitta honom. Han fortsätter med att säga emot henne trots att han egentligen säger emot sig själv. Hon skulle aldrig ha varit där, om det inte funnits en del av honom som ville höra detta.
Medan han arbetar med sin nästa plan, gör Sam allt för att distrahera honom: Hon dyker upp i en baddräkt, och kysser honom. Men han vet att detta endast är ett sätt att avleda honom från sin briljanta idé, så efter ett par kyssar knuffar an undan henne och går tillbaka till arbetet.
McKay hör ljud från valar genom farkostens skrov, och inser att det finns en havsvarelse som blivit dras till skeppets nödsändare, och han hoppas att den kommer att simma bort istället för att stanna och äta upp honom.
Sheppard och Zelenka dyker ner i havet i en andra Pölhoppare, och kommer ner till farkostens maxdjup. Där lyckas Zelenka med att fixa skölden, vilket tillåter dem att gå djupare. Och sökandet har inletts.
Då han har svårt att lita på att andra ska rädda honom, gör McKay av med hälften av den kvarvarande kraften i ett försök att ta sig upp från havsbottnen. Det kraschar tillbaka ner på havsklippan, vilket i sin tur skapar mikrosprickor i skrovet. Och skeppet börjar ta in kallt havsvatten. När är McKay tvungen att värma vattnet för att hålla sig vid liv, vilket gör av med ännu mer av energin. Han är verkligen hjälplös.
Sheppard och Zelenka lyckas inte lokalisera McKays hoppare djupt under sig, men dom upptäcker havsvarelsen som simmar runt, och följer den till det sjunkna skeppet. Zelenka talar om för Sheppard att dom inte kommer att kunna använda kabeln, eftersom den andra farkosten väger för mycket på grund av allt vatten den tagit in. Så Sheppard landar straxt bakom McKays hoppare, och utökar skölden så att den täcker bägge farkosterna.
Allt McKay behöver göra är att öppna dörren och gå över till Sheppards skepp, men han tror att han endast hallucinerat Sheppards röst. Sam övertalar honom att lita på sitt team, och öppnar luckan. Hans vänner väntar på den andra sidan, för att ta hem honom. Från säkerheten ombord på räddningshopparen, tittar McKay tillbaka och får se sam vinka farväl …
Kände ni till att?
Skölden som Zelenka skapar från Pölhopparen innefattar en modifiering av dess
existerande slöjteknologi, precis som den slöja som McKay och Zelenka skapade
för Atlantis innefattade en modifiering av stadens sköldteknologi.
.................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................................
